Logga in här

Ostron, hav, klippor, regn – som en saga!

För tio år sen gjorde Lars Marstones pappa en fantastisk upptäckt: Det kryllade av ostron utanför deras brygga i Bohuslän!

I dag erbjuder Lars turer ut till denna havets guldgruva med provsmakning och berättelser om havets rikedomar, både ostron och musslor. Jag fick åka med – och det blev en sällsynt spännande, saltstänkt och smakrik upplevelse.

Grå skyar hängde över Lysekil och havet utanför när Lars lilla skuta Signe dunkade ut från hamnen med tio nyfikna landkrabbor från olika delar av Sverige, varmt inbäddade i termodressar som fick oss att se ut som rymdfarare, och den charmige holländske dykaren Adriaan van de Plasse, som berättade initierat och fängslande om vad som väntade:

-Ni ska få se både ostronbanken och vår musselodling. Jag dyker ner och plockar upp ostron åt er, som ni får äta direkt Sen går vi i land på en klippa och kokar nyfångade musslor och njuter av dem.

Könsmogna musslor producerar små larver som flyter omkring i havsvattnet. Vill man odla dem, sänker man ner långa rep, som larverna fastnar på och börjar växa till färdiga musslor. När de är stora nog, drar man upp repen och plockar loss musslorna:

bildspel14

Den dykande holländaren – en av landets fem licensierade ostrondykare – har redan före turen plockat våra pinfärska lunchmusslor, som väntar på att bli kokta i en stor kittel när vi går i land.

På vägen stannar vi vid ostronbanken. Adriaan plumsar i med full dykarutrustning och en stor korg. Är borta på fyra, fem meters djup några minuter och kommer sen upp med ett trettital ostron i korgen. Svenska, vilda, förmodligen de bästa som finns. Samma sort som de berömda grebbestadsostronen, som tas upp några mil längre norrut.

I korgen finns också några japanska jätteostron, en sort som fått fäste i de bohuslänska vattnen, och som inte är lika uppskattad. Den är stor och köttig, men lite hårdare och inte riktigt lika god.

Vi lägger till vid en brygga nedanför en klippa och går upp mot en fin liten träbod, som Lars Marstone har snickrat. Där dukas det med skålar och levande ljus. Vi får några ostron att börja med. Precis nyplockade ur havet, salta, ljuvligt fräscha. Några värmlänningar, som aldrig ätit ostron förr, ber om mer.

Så sätter Adriaan fyr på en gasolbrännare, ställer en stor gryta ovanpå och pytsar i massor av musslor, lök, purjolök, morötter och vitt vin. Allt får koka några minuter, och vips är en internationell delikatess klar att njutas, inne i boden eller ute på berget:

bildspel11

Jag väljer berget, trots att det börjat regna och vinden blåser upp. Utsikten; himmel, hav och klippor, är ju av världsklass!

musslor!

Lars och Adriaan kommer ut och berättar mer:

-Musslor får vem som helst plocka. Det är allemansrätten som gäller, även under havsytan. Den gör bara undantag för två saker: ostron och – hasselnötter! Det är det enda man inte får ta utan vatten- och markägarens tillstånd.

Upplevelsen toppas med hett kaffe och en förföriskt god kokoskaka med smörkräm som Lars fru har bakat.

Jag tittar i gästboken i den lilla boden. Folk från hela världen har skrivit. Minst varannan kommentar börjar med ordet fantastiskt, på olika språk.

Regnet tilltar när vi åker hemåt. Efter en stund formligen piskar det oss i ansiktet. Vågorna blir högre. Diset tätnar, dagsljuset börjar falna. Mitt ute på en fjärd guppar tre tuffa damer i en eka, insvepta i röda regnrockar, hoppfullt fiskande. Vi känner oss som termosar i våra täta dräkter och tycker att alltsammans är som en saga.

Nå, det var inte så dumt att komma till hotellet heller och krypa in i värmen. Det har det romantiska och pittoreska namnet ”Strandflickornas Havshotell” och ligger på ett berg i utkanten av Lysekil med utsikt över havet. Hemtrevnaden är fullständig. Kolla t.ex. på Glenn Anderssons bild, vilken gullig matsal:

10723098_10202875719482646_1161503516_n

Här spisar man hemkokt fisksoppa och pysslas om av glada tjejer i klänningar från Oscar II:s tid.

Jag bestämmer mig på stående fot – eller snarare sittande bak – för att komma tillbaka till lovely Lysekil. Så snart som möjligt.